Historien bakom konventionen

Konventionen specificerar vad som krävs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna tillgodogöra sig mänskliga rättigheter. Om det handlar om nya rättigheter eller inte, om det tvista de lärde…Hursomhelst innebär konventionen krav på stater som inte tidigare har uppmärksammats i doktrin eller av övervakningskommittéer. Sverige har alltså en skyldighet att följa konventionens bestämmelser för att uppnå lika rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning består av olika delar som kompletterar varandra och tillsammans utgör en helhet. För att säkerställa fullständig efterlevnad av konventionen är det viktigt att förhålla sig till den i sin helhet.

Några av de centrala delarna och principerna i konventionen är: 

• Rätt att leva självständigt och att delta i samhället
• Tillgänglighet
• Självbestämmande och rättskapacitet
• Rätt till bästa möjliga hälsa

En annan central del av konventionen handlar om behovet av att involvera personer med funktionsnedsättning och deras organisationer i alla frågor som rör dem, samt att de ska vara involverade i övervakningen och genomförandet av den. Detta innebär att personer med funktionsnedsättning och deras organisationer ska ha en aktiv roll i beslutsfattande och utvecklingen av politiska åtgärder som påverkar deras liv.

Sammanfattningsvis är konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning en viktig överenskommelse som syftar till att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har lika rättigheter och möjligheter som alla andra. Genom att följa konventionens olika delar och principer kan man främja en inkluderande och rättvis samhällsutveckling där alla människor, oavsett funktionsförmåga, ges möjlighet att delta och bidra på lika villkor.